Glada ungdomar. Happy youngsters.

Inte ens regnet kunde hindra skolungdomarna att fira "Ungdomarnas dag" i Lautoka.

Not even the rain could stop the youngsters from celebrating "Day of the youths".

Sista inlägget från Kiribati! Last comment from Kiribati!

Adjö och Tiabo Kiribati!

Goodbye and Tiabo Kiribati!

Kiribati är en spännande plats att komma till och väldigt annorlunda andra nationer vi besökt i regionen. Vi har lärt oss att livet på en atoll är hårt för dem som bor här; lite mark att odla, nästan inget regn, vattentillgången är därför dålig. Klimatet har inga egentliga årstider och temperaturen ligger ständigt runt 30 grader. Här är gott om fisk men ont om grönsaker och frukt. Södra Tarawa är kraftigt överbefolkat och det finns mycket nedskräpning, speciellt i den västligaste delen, Betio. De flesta människor bor mycket enkelt i tradionella hyddor utan att kunna ha något större privatliv, men det finns också mer moderna hus. Många hus är byggda av plywoodskivor och korrugerad plåt. På många ställen ser man också jättestora gemensamhetshyddor där bymöten sker, en s.k. maneaba, en viktig del av kulturen.

Norra Tarawa är helt annorlunda, orört och oförstört. Där är mycket tyst och att få bo som vi gjorde var nog kulmen på alla våra resor. Där fanns inte heller några affärer så det var tur att maten ingick i priset.

På Kiribati finns praktiskt taget inga turister, vi har bara sett en familj vid ett tillfälle. Det är nog tur det för naturen klarar inte av mer här. Man bländas av den enorma lagunen, cirka 2x3 mil stor och man fascineras av vyerna på alla vackra stränder, det är precis som den romantiska bilden av Söderhavet. Människorna är väldigt vänliga men mer tillbakadragna, vi tror dom tycker det är konstigt att vi kommit hit utan att vara volontär eller missionär, dessutom pratas inte engelska i den utsträckningen man är van att möta. Men allt löser sig på något sätt. Ett bra exempel var när vi i tre dagar letat efter den amerikanska minnesstenen i Betio. Till slut hittade vi en äldre man som förstod vad vi menade men då han inte kunde engelska följde han oss en halv kilometer i motsatt riktning än dit han själv skulle. Barnen är nyfikna och glada och finns överallt. Alla leksaker de tycker sig behöva tillverkar de själv av naturens material eller saker som andra slängt. Deras uppfinningsrikedom är imponerande.

Södra Tarawa trafikeras av en mängd minibussar som går varannan minut, det är bara att kliva på och låta konduktören placera en. Chauffören vräker oftast ut en kraftig blandning av reagee, disco, lokal musik eller country från sina egna CD-skivor. Ofta är körstilen inspirerad av musikstilen och ibland går det rysligt fort. Det kan bli ganska trångt men alla i bussen hjälps åt för att det ska fungera. Själva har vi aldrig åkt så mycket buss men det blev faktiskt ett av våra vardagsnöjen. Som tidigare nämnt i bloggen stod slaget om Tarawa här 1943. På flera ställen finns rester från andra världskriget och några minnesmonument. Hade vi varit dykare skulle man säker upptäcka en mängd andra intressanta saker.

Vi tyckte mycket om Kiribati och människorna där. Den underbara söderhavsandan och gästfriheten man upplever här, kan man troligen inte hitta någon annanstans. Upplevelserna kommer vi länge att leva på och det kan behövas eftersom det just nu ser ut som det blir först år 2012 som vi återkommer till Stilla Havet. Tiabo! (Farväl)

Hotellets Maneaba.

Our hotels meetinghut.

Kiribati, Norra (North) Tarawa

Åter på södra Tarawa!

Back at south Tarawa!

Marianne vadar mellan norra och södra Tarawa.

Marianne is wading between north and south Tarawa.

Detta var vår hydda, helt fantastisk!

This was our hut, just wonderful!

Här används bara naturmaterial, inga spikar.

They only use natural material, no metal at all.

Utsikt från vår hydda.

The view from our hut.

Frukost, bestående av pannkakor med kokosnötsirap och kaffe.

Breakfast, pancakes and syrup from coconut and coffee.

Skolbarnen har middagsrast och leker i lagunen.

Schoolchildren have a break and are playing in the lagoon.

Vem är så fiffig att gissa vad detta är och vad det används till?

Can you guess what this is and what they use it for?

Kanottransport behövs vid högvatten.

You need a canoe at high tide.

Detta är huvudvägen på Norra Tarawa.

Mainroad on north Tarawa.

Skola. School.

Besök hos en lokal familj som bjöd på färsk kokosnöt.

We visited a local family who offered us fresh coconut.

Två minuter senare gallskrek det lilla barnet när han såg de vita spökena!

Two minutes later the baby was crying loudly when he saw two white ghosts.

Vi trodde att vi skulle åka kanot över till norra Tarawa, eventuellt vada. Aldrig kunde vi tänka oss att få lift med en jeep som körde över lagunen.

We thought we either should wade or go by canoe. We never belived that a truck would give us a lift across the lagoon.

Kiribati video

Vi hade turen att få uppleva traditionell dans på Kiribati. Danserna är inspirerade av fåglarna och deras rörelser. Speciellt syns detta på männens dans!

We had the luck to experience tradional dance on Kiribati. The dances are inspired by the birds and their movements. Look at the mens dance!



En söndag blev vi inbjudna till högmässa. Dagen innan firade scouterna något slags jubileum i byn Bairiki.

One sunday we were invited to church. The day before the boys and girls brigade was celebrating something in the village Bairiki.

Kiribati, Södra (South) Tarawa, 2:a världskriget, WWII

I Betio hamn ligger ett av de japanska vraken från 1943.

In Betio harbour you can see some of the japanese wrecks from 1943.

Resterna av en japansk stridsvagn mitt i Betio by.

Remains of a japanese tank in Betio village.

Minnesmonument över 22 engelska obeväpnade soldater som brutalt avrättades av japanerna 1942.

Monument of the 22 unarmed english soldiers that the japanese murded 1942.





Inte många vet det, inte ens på Kiribati, men idrottsplatsen i Betio är resterna av en gammal landningsbana som amerikarnerna byggde under andra världskriget!

Even on Kiribati, not many people knows, that the sportsground in Betio in fact is a remaining part of an old airstrip the americans build during WWII.

Numera fungerar vissa av de gamla japanska bunkrarna som lekplats för barnen.

Today some of the old japanese bunkers are playinggrounds for children.

Efter tre dagars letande, hittade vi till slut det amerikanska minnesmonumentet över slaget på Tarawa 1943. På vår karta var den utsatt som stående strax utanför idrottsplatsen, men då man byggt en ny sådan hamnade den innanför området.

After three days searching we finally found the american monument of the battle of Tarawa 1943. On our map it was situated just outside the sportsground but for some years ago they extended the sportsground and now it is situated inside.

Kiribati, Södra (South) Tarawa, museum

Ett fint halsband, eller hur? Gjort av människotänder...

Nice neckless...made of human teeth...

Krigarutrustningar gjorda av kokosfiber.

Wardresses made of coconut fiber.

Vi bjöds även in i de icke så offentliga rummen, där fler föremål fanns.

We where invited even to the non-public area and we had a look at a lot of other things.

En fälla för att fånga muränor! Fisken lär vara en delikatess, men tyvärr har vi aldrig provat.

A trap for catching eels. They told us it is luscious but we did not got the opporunity to try ourselves.